Kom in på slaughtered lamb, grymt! Var en källare med helsvarta väggar och soffor och kuddar överallt. Man satt i princip i ansiktet på artisterna och allt var bara mysigt och perfekt litet.
Spelningen med Devon Williams var.. bra. Det var sådär det låter mycket värre än det inspelade men oh jag gillar det!
Sen kom Serenades. Och oh. Magiskt. Mina rysningar uppgick i Kent-första-gången-graden. Krunegård och Olenius är underbara tillsammans på scen!
Där nånstans fick jag enorm hemlängtan jodå.
Det var det positiva med kvällen där. Sen hade vi alla dessa svenska bitchiga enormt jobbiga tjejer som fyllde det lilla lilla rummet. Dom tjejerna jag trodde jag hade blivit av med när jag flyttade från landet. Men icke! Dom hittar mig här också. Höll på att krevera när man hör samtalet
-Men asså jag fattar inte asså alla säger typ förlåt om man typ går in i nån här. Asså det är så irriterande asså jag är inte ledsen. Jag menar hemma går ju bara alla vidare och bryr sig inte men här måste man typ be om ursäkt.
Och jag ville bara springa fram, skaka hennes lilla tomma huvud och skrika att det kallas att vara trevlig för i helvete! Och jag kom lite närmare fängelsestraff för mord. Ok, det var att ta i men satan vad det var irriterande flera timmar i sträck.
Iaf, sen drog vi vidare till centrala London för att träffa Emil, Linus, Hanna och nån mer. Central är ju inte riktigt min grej men jag hade roligt med sällskapet iaf :)
Ikväll är det jobb på Connollys igen som gäller.
Cheers
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar